Bullninjan

Idag har jag haft tre lugnt lekande barn på förmiddagen.

Två pojkar och en flicka

De lekte lite med Bionicle.....eller flickan fick sitta med en ond bionicle i knät och titta när de andra lekte. För hur skulle de förklara hur hon skulle göra? (de är typ samma som att leka med barbie men de vet inte dessa pojkar)

Sen ville de kolla på film - star wars. Inte så populärt hos flickan. De enades till slut om Madagaskar 2. Den gilla alla!

Så fika i soffan runt filmen och alla mös.

Så blev de så ändå - att min son är riktigt killig på många sätt. Så som normen är och så som de flesta killar formas till. Jag trodde jag skulle kunna påverka mer än vad jag verkar göra. Kanske visar det sig senare det man försöker förmedla.

Men jag har verkligen försökt att ge honom redskap att prata om sina känslor 8som jag tycker är en brist hos månfa pojkar och framförallt män) och de tycker jag att han är duktig på.

Blir ändå rätt tokigt ibland då många andra pojkar i samma ålder kollar på honom när han säge i  en lek: " när du gör sådär så blir jag ledsen....å då kanske jag säger tokiga saker"

Så mer känsloprat med allas våra pojkar!! Mer prat mer känslor mer sätta ord!

Tillsammans kan vi göra skillnad för våra pojkar.

Kom igen nu alla mammor och pappor!!