Bullninjan

Skön kvinna. Utlämnande och vackert. Jobbigt och svårt. Allt på en gång. Så är livet ibland.

Genomskinlig

Vissa dagar tar ut sin rätt. Jag blir genomskinlig. Tunn som den svgaste is.
Jag brister när barnen bullrar över. När barnen springer igenom mig. Går sönder av en liten armbåge i bröstet. Av att en liten människa bara lutar sig mot mig.
Jag orkar inget. Inte ens gråta. Kravlar upp ur en isvak med rostiga dubbar som inte får något fäste. Halkar ner igen . Får inget fäste. Halkar ner igen. Fryser. Behöver vila. Blåbärssoppa. Kraft.
Utbrändhetskänslor och jag hatar mobiltelefonen. Svarar inte. Vill inte prat med någon. Har ingen röst. Hör inte vad jag tänker. känner inte mina tankar.
Fem barn. Semester. Mens. Snö. Manus. Vantar. Mössor. Planering framåt. Kan du då? Kan du då? Kan du då? Hundmat. Tanka bilen. Telefonmöte.
Vilka jävla lyxproblem.
Jag vet. Och jag skyller mig själv för allt.
Gnäller lite bara. Älskar mitt liv. Jag orkar ingenting men snart går det över.
Om en stund kommer min färg tillbaka.
Om en stund så syns jag igen.

Ur Mia Skäringer "Dyngkåt och hur helig som helst"