syskon
Det har tagit lite tid för Ville att ta till sig sin lillebror Olle. Vi förstod ganska snabbt att det inte är något man kan skynda på eller påtvinga.
Visst har det varit tråkigt ibland när han inte ens velat se åt sin lillebror och inte ens knappt säga godnatt mm. Han har också sagt att han är "roligast när han sover" och att "det finns inte så mycket bra med Olle".
Men nu har det hänt något. Ville går själv och gosar med Olle. Han busar, sjunger och leker med honom. Han pussar honom varje dag och kallar honom för "lilla karamellen". Mitt hjärta svämmar då över. Det tog ett halvt år för Ville att komma på att det faktis kan vara mysig tmed en lillebror ....Särskilt eftersom Olle beundrar varje sak Ville gör.
Barn tar den tid de heöver. Att de ska vara så svårt för mig att fatta ibland med mina egan barn. Särskilt med Ville. Han behöver tid. Lugnt och ro. Just nu behöver han mig och sambon så nära så nära. Kan kanppt vara i ett annat rum förrens han frågar "var är ni?". Han kan inte heller vara ensam på övervåningen. Jobbigt för min lilla stora skrutt.
Har pratat runt med andra som kan intyga att de är så här när de är runt 6 års åldern. Så om någon vill dela med sig - varsågod! Kan vara skönt att höra andras berättelser....
Visst har det varit tråkigt ibland när han inte ens velat se åt sin lillebror och inte ens knappt säga godnatt mm. Han har också sagt att han är "roligast när han sover" och att "det finns inte så mycket bra med Olle".
Men nu har det hänt något. Ville går själv och gosar med Olle. Han busar, sjunger och leker med honom. Han pussar honom varje dag och kallar honom för "lilla karamellen". Mitt hjärta svämmar då över. Det tog ett halvt år för Ville att komma på att det faktis kan vara mysig tmed en lillebror ....Särskilt eftersom Olle beundrar varje sak Ville gör.
Barn tar den tid de heöver. Att de ska vara så svårt för mig att fatta ibland med mina egan barn. Särskilt med Ville. Han behöver tid. Lugnt och ro. Just nu behöver han mig och sambon så nära så nära. Kan kanppt vara i ett annat rum förrens han frågar "var är ni?". Han kan inte heller vara ensam på övervåningen. Jobbigt för min lilla stora skrutt.
Har pratat runt med andra som kan intyga att de är så här när de är runt 6 års åldern. Så om någon vill dela med sig - varsågod! Kan vara skönt att höra andras berättelser....
Kommentarer
Postat av: Camilla
Elias är prcis likdan- speciellt med mig. Jag måste vara nära honom hela tiden och behöver massor med pussar och kramar. Så om något har gått tokigt och man ber honom gå ifrån en stund för att lugna ner sig blir det jobbigt för honom i dubbel bemärkelse. FÖrst att han vet att det har blivit tokigt men även för att han förlorar den fysiska kontakten som han behöver. Samtidigt som han diskuterar/svarar emot/säger taskiga saker om/till sin lillebror....Det är inte lätt att vara 6 år...
Trackback
