Bullninjan

På nyårsafton var vi ett gäng som satt och diskuterade huruvida bra eller mindre bra man är på att lära känna nya människor. Om man bjuder hem nya bekantskaper eller inte.

En ny arbetskollega berättade för mig att hon bott i vår stad i snart 10 år, men bara blivit hembjuden till en person under denna tid. Hon hade blivit förvånad när jag bjöd hem henne till mig på lunch häromveckan. Det var tydligen inget som var vanligt.

Vi började prata om hur vi själva gör. Ganska intressant visade det sig. Själv är jag uppvuxen i denna stad och har bara lämnat den för något år utomlands. Jag umgås med ganska många (enligt mig själv) och har ett stort kontaktnät. Ganska naturligt så träffar jag då också andra människor som jag inte umgås med privat under träffar med mina vänner.

Det intressanta kommer när jag då någon gång väljer att umgås med en väns vän. Eller om jag blir hembjuden till någon som jag normalt inte umgås med. Hum…..

Ett ex. En väns vän och jag äter lunch. Ganska snart får jag frågan: ” Men vadå! Träffades ni själva?” Eller som gången då jag och en väns vän och en annan vän bjöd in till middag. Då var det många som höjde på ögonbrynen. Ganska intressant.

När jag ser på sambon och hans vänner, så är de inte speciellt bra på att släppa in nya bekantskaper i sin krets. Men är jag själv så bra då? Jag vill ju gärna tro att jag är det. De senaste 5 åren har jag träffat några riktigt bra människor som blivit nära vänner till mig. Även fast jag inte hinner träffa den särskilt ofta, så vet jag ändå att de finns där. Det känns bra. Personligen så tycker jag det känns viktigt att var öppen för nya relationer och nya människor. Jag tycker att jag lär mig av nya bekantskaper. Jag skulle inte vilja byta och ”bara” ha samma vänner sedan jag gick i lågstadiet.

Vissa relationer växer man ur också. Man växer och utvecklas olika som människor och har inte samma utbyte av varandra. För visst är det ändå ett utbyte av något? Jag ger något och jag får något. Blir vänskapen bara ett envägsutbyte så kommer den att självdö. Men de är svårt också. Svårt att se när en vänskap suger för mycket. Svårt att veta när det är dags att prat ut om det eller att låta det vara och inte höras lika mycket längre. Hum……jag är nog inte så bra på att sätta gränser mot vänner.

Sedan är väl jag lite torsk på relationer. Behöver mycket ”prat” omkring mig. Den här julen har det varit mycket prat. Tyvärr en hel del som inte mått så bra av olika anledningar. Men vi går mot nytt år och nya förhoppningar. Så jag önskar er och alla andra jag känner en bra start på 2010.