På väg hem från "svärisarna"
Ja nu håller jag på och packar. Packar för hemgång idag på eftermidagen. De ska bli så spännadne att se hur köket blev!! =)
Har funderat på en sak. Det här med generationsboende. Jag tror verkligen att jag skulle klara av en sådan sak. Lite så som andra kulturer har det. Att bo ihop med sina föräldrar föra att dela med sig av varandra och hjälpa varandra. Att få hjälp med hem och familj och samtidigt ställa upp för sin äldre generation när de behöver och vill. Förstår att de absolut inte passar alla och de skulle krävas ett stort hus med mångra vrår. Men jag tror på riktigt att många skulle få utbyte av det.
Jag ryser när jag tänker på hur vi ofta behandlar våra gamla i det här landet. Vi sätter dem på hem. Förstår precis när man kanske har dementa äldre eller sjuka som behöver dygnet runt vård, men inte när man "bara blir gammal". Alla vill ha sin intigritet och sitt privata, men ingen vill var ensam. Det finns för och nackdelar med allt.
Jag fasar dock för den dagen då min egen mamma blir så gammal att hon behöver lite stöd och sällskap och som då gör att hon inte kan bo hemma själv. Sociala kontakter och närverk har hon alltid haft. Idag är hon 74 år och pigg och har massa saker at tgöra om dagarna. Men tänk när kroppen inte orkar och hon blir hemma? När man levt ett sånt aktiv liv hela livet och sen tar de stopp? Hur blir de då? HUr blir hennes vardag då?
Ja....de här tänker jag på ibland och blir då tacksam att jag har de nära, nära mig.
Har funderat på en sak. Det här med generationsboende. Jag tror verkligen att jag skulle klara av en sådan sak. Lite så som andra kulturer har det. Att bo ihop med sina föräldrar föra att dela med sig av varandra och hjälpa varandra. Att få hjälp med hem och familj och samtidigt ställa upp för sin äldre generation när de behöver och vill. Förstår att de absolut inte passar alla och de skulle krävas ett stort hus med mångra vrår. Men jag tror på riktigt att många skulle få utbyte av det.
Jag ryser när jag tänker på hur vi ofta behandlar våra gamla i det här landet. Vi sätter dem på hem. Förstår precis när man kanske har dementa äldre eller sjuka som behöver dygnet runt vård, men inte när man "bara blir gammal". Alla vill ha sin intigritet och sitt privata, men ingen vill var ensam. Det finns för och nackdelar med allt.
Jag fasar dock för den dagen då min egen mamma blir så gammal att hon behöver lite stöd och sällskap och som då gör att hon inte kan bo hemma själv. Sociala kontakter och närverk har hon alltid haft. Idag är hon 74 år och pigg och har massa saker at tgöra om dagarna. Men tänk när kroppen inte orkar och hon blir hemma? När man levt ett sånt aktiv liv hela livet och sen tar de stopp? Hur blir de då? HUr blir hennes vardag då?
Ja....de här tänker jag på ibland och blir då tacksam att jag har de nära, nära mig.
Kommentarer
Trackback
